Bydåren

Eftersom jag redan är kompis med samtliga bydårar i Lovisa (aj sidu morjens morjens!) vill jag ju inte vara sämre själv.

Mitt senaste påhitt är att vandra omkring i olika delar av byn sådär på random, vid lite osannolika klockslag, och ropa "MAMMAAA, MAMMAAAAA" med en sorgsen och lite förnärmad ton.

Det handlar ju nu om katten, som har varit försvunnen i snart en vecka. Hon heter Mamma Misselinatass, arma lilla djur.

Hon försvann dagen efter att hennes dotter Hello Kitty kom hem från en FYRA VECKOR LÅNG exkursion. Jag säger då det, när hon kommer hem limmar jag fast alla djuren i varandra så jag får ta det lugnt nån gång. Barnen också. Och nycklarna, och telefonen, och det där papperet som är på vift. ALLT. Sen limmar jag fast det i pianot. Fan.

 

Publicerad 07.02.2013 kl. 20:16

Tänkte jag nu på allt?

Flyttade nyligen in i ett gammalt trähus i gamla stan i Lovisa. Det första som slog mej, i sann harm-i-huvu-anda, var att "jo jo, nu blir det ju jag som gör så att gamla stan i hela sin härlighet BRINNER TILL GRUNDEN."

Efter noggrant övervägande kom jag fram till att bykmaskinen, som har stått utomhus i ett halvt år, är min fiende nummer ETT. Dom brinner ju HELA TIDEN. Så jag har gått runt den i halvcirklar, sett på den med onda ögat och smidit planer och haft mej i flera veckor nu.

Sen försökte jag få Gurkan på Expert (jo nå han heter så) att komma och laga den. Fast den inte är sönder. Det ville han inte, och lovade mej att den INTE BÖRJAR BRINNA.

Sen köpte jag en brandfilt.

I dag skaffade jag (ytterligare en) bautaförsäkring, och jag säger då bara att STACKARS TANT på banken när jag börjar fråga "alltså så om jag bränner ner gamla stan, e de okej liksom?" och "men alltså täcker den liksom om bykmaskinen börjar brinna?". Min sista fråga var "kan jag fara hem och byka nu då? Lovar du?"

I morgon är den Stora Bykdagen. Brinner allt upp, så vet ni i alla fall varför, men förlåt på förhand, det var himla trevligt här i gamla stan.

Publicerad 06.02.2013 kl. 22:49

Ett tackbrev

Anne, jag måste säga ett stort och offentligt TACK till dig för att du finns och för vad du sade åt mej i dag. Det var då inte meningen att det skulle handla om mej, men oj vad det behövdes.

Jag har stampat på stället så länge, varit handlingsförlamad och oförmögen att göra nånting alls. I alla fall var det det jag hade intalat mej själv. Men det är ju inte så.

Jag har intalat mej själv att jag är skit. Men det är jag inte. Det är bara något jag fick för mej en dag för länge sedan. Jag är hur jävla great som helst, för fan!

Anne, du påminde mej om att göra en sak i taget. Bara en sak i taget, för jag kan ju inte göra allt på en gång. Och det första jag gjorde var att jag tog av mej dom gråa glasögonen. Det kan ta en tid innan jag lägger på dom rosa, kanske jag aldrig ens gör det, men att gå omkring och intala mej själv att jag är något annat än fucking fantastisk är ju totalt onödigt.

Du förändrade mitt liv på en och en halv timme. Och jag kan ärligt säga att jag vet att det första jag gör i morgon när jag vaknar är inte, som det har varit, att jag ger upp, utan att jag tar den där ena saken och helt enkelt gör den.

Jag älskar dej för evigt, din själ, hoppet och ljusglimtarna som du avger, inte bara åt mig såklart, åt otaliga människor du har berört, hjälpt och sparkat i röven.

Tack.

Publicerad 06.02.2013 kl. 17:02

Debatten

I ett färskt nummer av tidningen Journalisti fanns en bra kolumn av Magnus Londén, där han bland annat ifrågasätter internetdebatter.

Det har såklart varit mycket sådant på sistone. Debatter om UMK, debatter om svenskatalande bättre folk, debatter om... eiku vänta lite. Det har inte varit debatter. Det har varit en juttu, som nån kommenterar på, och som någon sen i harmen kommenterar på en kommentar, och sen spårar alltihop ut i en kommentarstorm - och ingen vet vem som började eller vad det handlar om.

Testade det här nyligen på hbl.fi genom att lämna en kommentar på artikeln. Mothugg kom, och inte bara ett - men inte på artikeln, utan på min åsikt. Och helt klart endast på grund av att jag var, tja, lite "för enkel" med min ytterst enkelt formulerade åsikt.

Den finlandssvenska, anonyma nät-diskussionsintelligentian är ett fientligt folkslag som letar, med ljus och lykta, efter någonting att reta upp sig på. Och, hast du mir gesehen, det är ju det bästa sättet att garantera ett kort, surt och stirra-mig-i-napan liv.

Lycka till, där, lycka till. IRL behöver vi inte heller en moderator som styr diskussionen. Kanske för att vi inte är anonyma.

Här får du en spegel, använd den - och glöm inte att ge dig själv en puss ibland, det är det enda sättet för andra att like-a dig.

Puss!

Publicerad 06.02.2013 kl. 00:28

Leonard fucking Bernstein

Ibland undrar jag om livet inte skulle vara lite lättare om man bara blev helt sikafanatiker på någå. Fanatisk ateist, fanatisk alkoholist eller varför inte end-of-the-worlder (FANATISKT).

Tänk så skönt att bara vara helt övertygad om att yes, här har vi sanningen, äntligen kan jag sluta kela å fundera å ha mej.



R.E.M. och Eddie Vedder i Seattle. Fuck yeah,
Publicerad 02.11.2012 kl. 19:32

Bloggpriset

WHEN MY FRIEND TELLS ME ABOUT THE ROMANTIC TRIP SHE WENT ON WITH HER HUSBAND:

Där, folks, är den perfekta bloggen. My friends are getting married, and I'm just 25* and drunk, fucking brilliant!

*inte jag, men chicken. Jag är helt satans gammal.
Publicerad 02.11.2012 kl. 17:58

Eftertanke

...jag tror att jag ska lyssna på den utan att pausa för t.ex. kakkabreak, i ett tält, på en kobbe.

Fotnot: har alla blivit helt hysteriskt estetiska och bohem-chica och eländiga i hela den här sunkiga bloggvärlden? Sluta, jag vill inte se en till sepia-färgad bild på någå ROSOR eller informeras om det filosofiska i landsvägens charm eller läsa din senaste DIKTÖHHH. Jag vet, läs inte då. Men okej! End fotnot.
Publicerad 02.11.2012 kl. 11:41

Arga året

Jag höll på att bli alldeles för glad och trevlig så jag lånade Anne Franks dagbok som ljudbok. 12 skivor. Hoppas den är fylld med sorglig violinmusik och gråtande spädbarn så får jag ha det RIKTIGT JÄVLA SKOJ I HELGEN.

BRÖL!
Publicerad 02.11.2012 kl. 11:19

p.s.

SATANNNNNNNNNNN!
Publicerad 30.10.2012 kl. 15:17

Jehovacafé

Lyckades nästan konvertera ett iofs mycket trevligt Jehovas vittne i dag. Blev superivrig där vi satt på min mottagning på Lovisa torg och tyvärr fastnade vi totalt på ämnet Domedagen. Hoppas hon kommer tillbaka på tisdagen så jag får berätta vad sanningen om Livet efter detta EGENTLIGEN är!



Min mottagning. Kaffe, psykvård, hundgodis, fett och socker i kombination med de mest underliga diskussioner makes for a happy kisimyra.

Jag ÄLSKAR att ha ett eget torgcafé. Jag ÄLSKAR att prata med mommona och hörhönä. Jag har aldrig varit så här lycklig, och fast fyrken inte precis rullar in så är stressnivån där kring minus 50.
Publicerad 20.10.2012 kl. 14:26

That's not a kanelbulle



THAT'S a kanelbulle.

Fuck domhär torra eländiga brödkanterna som torgtanterna säljer liksom. This will keep you going all week!
Publicerad 19.10.2012 kl. 21:57

Ode till mitt kommande pök

Jag vill sitta i ditt minne
på din stora stora pinne
jag är ju nog kroniskt kåt



I'll be here ALL DAY, folks
Publicerad 19.10.2012 kl. 12:58

Dagens tysta diktpaus

Rosor är röda
Fast inte dom här
dom är ju rosa
som... din fjåsa

Publicerad 19.10.2012 kl. 12:45

Ångra

Jag har issues med "ångra" knappen här under skrivfältet.

Tänker ibland att kanske det bara är jag som har en "ångra"-knapp? Sådär att ratata visste att den här borde tänka efter lite före hon bara vilt väljer att publicera?

Det här är min lindriga version av paranoia.

Sign. refusing to ångra
Publicerad 19.10.2012 kl. 10:30

Bajsförväntan

Tillståndet där man velar mellan att dricka kaffe, röka, kolla internet eller gå och kakka. Infaller till 97% på morgonen.

Kisimyran brukar panta på bajsandet tills det är nästan för sent. Det kallar vi bajsförväntan. En mycket lindrig version av masokism, och inget att oroa sig över, men ganska synd för den som läser det här och vet att jag är helt hirvee skitnödig just nu.

Nästan som julafton!
Publicerad 19.10.2012 kl. 10:25

Kisimyran bloggar om jättedjupa grejer som upplevs i kisimyrans oerhört fantastiska och mångsidiga sexy liv. Kisimyran bloggar ALDRIG OM VÄDRET (på flit)! Världens gulligaste barn figurerar här ibland.

Senaste kommentarer

03.03, 11:27Jesus Christ, Marie av ansan
28.02, 14:23Jesus Christ, Marie av